Indien klarnar

Efter en omtumlande resa till Inden i höstas börjar intrycken äntligen sätta sig. Bl.a. har jag hittat en för mig helt ny historieskatt nämligen den om Birbal och kejsar Akbar. De är båda historiska personer som levde på 1500-talet. Kejsar Akbar var den mäktigaste av mogul- härskarna och Akbar var hans kloke och kvicktänkte rådgivare. Historierna om dem fyller volymer av böcker, och jag tänker pröva mågra av dem i Lund på söndagkväll. Jag tycker mycket om dessa historier. Hoppas att publiken gör det samma.

NÄCKEN I FINJASJÖN

Ja han finns i Finjasjön! I alla fall om man får tro Sara Arambula, som gästade vårt berättarcafé i förra veckan, fast i hennes historia hade han tillfälligt lämnat sjön p.g.a. algblomning. I somras hörde jag Love Ersare i Ljungby berätta om skogsrået som förförde en yngling i det nuvarande Umeå. De lever alltså ännu, det gamla bondesamhällets sägenfigurer, tack vare unga entusiastiska berättare, som tagit med dem till vår tid. Visst är det väl fantastiskt med berättande!

MARKNADSFÖRING

I veckan ska jag till Hässleholm och marknadsföra mitt berättande. Förutom sex äldre fantastiska program har jag den här gången med mig ytterligare två. Bl.a. det som bilden här bredvid är symbol för. Bilden kommer från Mexico och passar precis. Programmet kallar jag nämligen för Skräck från fem världsdelar. Ska bli spännande och se ifall någon nappar.

BERÄTTELSER PÅ ANDRA SIDAN

I torsdags var Berättarklubben på besök hos våra berättarvänner på norra Själland, där vi berättade i foajen på Tisvilde Bio tillsammans med Lisbeth Lund och Alex Fersbye. Vi hade en liten entusiastisk publik, som var helt med på noterna, fast vi berättade på svenska - tja ett och annat danskt ord slank väl med för förståelsen skull. Det bevisade än en gång att vi och våra danska bröder på andra sidan Sundet faktiskt förstår varandra rätt bra. Ingen språkförbistring där inte!

SPRÅKFÖRBISTRING

För ett tag sedan var jag i Åbo och övervakade Nordiska mästerskapet i berättarslam. Det fanns tävlanden från alla de nordiska länderna, och följaktligen var också de fem nordiska språken representerade, vilket ju kunde leda till en rejäl språkförbistring. Det var 10 tävlande, två från varje land. Det hade bestämts att engelska skulle vara ett slags förmedlingsspråk. De som så önskade kunde få sin historia framförd i sammanfattning på engelska före sitt berättande, allt för att underlätta för publiken att förstå. Man kunde också berätta på engelska eller annant språk, vilket fick till följd att nästan hälften berättade på engelska och en tävlande använde sig av ett låtsasspråk. Det blev alltså inte mycket till nordiskt mästerskap, eftersom inte den nordiska språken användes fullt ut. Glädjande var dock att Pelle Olsson som hela tiden berättade på svenska vann tävlingen.

ÅRETS SOMMERFORTAELLIG I DANMARK

I går åkte Solweij Persson och jag till Tisvilde på norra Själland för att berätta. Berättandet sker där som vanigt i ett cirkustält under Kildemarknaden. Vi var fem danskar och två svenskar som berättade non stop mellan 12.15 och 17.00. Vi hade för det mesta mycket publik. Fullt av barn och vuxna i tältet. Naturligtvis berättade jag på mitt modersmål. Skilnaderna mellan danska och svenska är inte större än att vi med lite god vilja förstår varandra.

Det var en trevlig dag, och vi kände oss ganska nöjda Solweij och jag när vi vände kosan hemåt.

SKRÄCK FRÅN FEM VÄRLDSDELAR

I gamla stan i Stockholm berättade jag en historia av den kinesiske 1600-talsförfattare Pu song ling.

Den heter Flickan med det målade skinnet och är en riktig rysare. Historien togs väl emot av publiken. Den liksom andra skräckhistorier handlar om hur godtrogna människor hamnar i ondskans klor. När jag funderat på detta faktum ett slag beslöt jag mig för att sätta samman fem skräckhistorier från olika håll i världen till en liten föreställning, som ska heta Skräck från fem världsdelar. En av historierna är från Grönland och handlar om häxan Nalikateq, som

lockar folk att skratt och då sliter ut deras lungor. Kan ni gissa vad hon ska med lungorna till? Jo dem tänker hon äta upp.

Bilden är från Ljungbyfestivalen för några år sedan, då en skådespelerska från Grönland, som med mink och pinnar vanställde sitt ansikte, för att bli till just Nalikateq.