IBLAND BEHÖVER DET RENSAS

Jag köpte en gulbollkrysantem, som hart blommat som en hel liten sol på min trappa. Att betrakta den har gjort mig glad. Men så i går upptäckte jag att ett flertal blommor hade gjort sitt och börjat vissna.
Solen hade fått bruna fläckar, men när jag tittade under ytan så upptäckte jag fullt av nya små knoppar som var på gång. Nu har jag med hjälp av en sax klippt bort allt det bruna och väntar att blomman ska återuppstå i sin forna prakt. När jag stod där och klippte bort det som var visset, så tänkte jag att det med berättelser är precis som med blommor. De kan också behöva rensas för att återfå sin fulla glans.

SAGOR FÖR VEN

Förra året berättade jag Eva Wigströmsagor på Ven, men i år tänker jag komma på något nytt. Naturligtvis bör det vara folksagetema i år med, gärna med anknytning till Ven. Ön var förr i tiden känd för sina kungliga harjakter och det ger mig idén att berätta en gammal skånsk skämtsaga om kungens harar. Den som ska få gifta sig med prinsessa måste under tre dagar vakta kungens 300 harar utan att en enda kommer bort. Naturligtvis lyckas den yngste brodern, medan hans två äldre bröder misslyckas skändligen. Det är alltså precis som det ska vara i en riktig saga.

TREVLIGA GÄSTER

I år har det varit väder att njuta av sin trädgård. För en dryg månad sedan när vi satt ute och åt vår frukost hörde vi för första gången ett ljud som vi inte kände igen. Det lät som ett mynt som roterade på en marmorskiva. Efter ett tag lyckades vi lokalisera ljudet till forsythiabusken. Det tycktes komma från en liten fågel. När vi hört ljudet ett flertal gånger började vi försöka identifiera fågeln. Det visade sig vara en grönsångare. Nu mera vet vi att det bor ett par av denna art i vår trädgård, och vi lyssnar med glädje till deras sång. I morse satt den helt orädd på en gren några meter ifrån mig och sjöng. Det är mycket trevliga gäster och jag kanske gör en berättelse om dem när andan faller på.

SOPHIES SKÖRDEFEST

Tyko Brahe hade en syster, som hette Sophie. Hon hjälpte Tyko i hans astronomisk forskning och var om möjligt ännu intelligentare att mer begåvad än sin bror. Hennes möjligheter att göra vetenskaplig karriär var emellertid små, eftersom hon var kvinna. På Tyko Brahemuséet på Ven firar man hennes minne med att den 7 september fira en skördefest, som bär hennes namn. Förra året deltog jag genom att berätta sagor i källarhålan på borgruinen. Det hela var en mycket trevlig tillställning, och det gläder mig därför att jag är inbjuden även i år. Just nu håller jag på att välja ut lämpliga sagor att berätta.                              

REGNDANS

Det börjar bli fruktansvärt torrt. Vi bär dagligen ut kannvis med vatten för att hålla våra blommor i trädgården vid liv, men våra ansträngningar tycks förgäves. Blommorna torkar och vissnar ändå. Det skulle behövas bättre åtgärder. Regn till exempel. Kanske vi borde göra som hopiindianerna på bilden - dansa regndans. Vid ceremonin spelar hanteringen av ormar en viktig roll. Höjdpunkten är när de dansar fyra varv i en cirkel med en giftorm i munnen. Fast det blir nog bäst att vi avstår och bär ut vatten som förut. Känner nog ingen större lust att stoppa en giftorm i munnen och vet dessutom inte var man skaffar lämpliga ormar.

LUNDKOVALL

När jag för några veckor sedan gick på promenad med Wilhelm, mitt lilla barnbarn i närheten av Järvafältet, fick jag syn på en blomma som jag aldrig lagt märke till förut. Den växte i täta små klungor och var vackert gul och blå, liksom vår svenska flagga. Jag bestämde mig då för att när tillfälle gavs ta och slå upp den i en flora, för att lära mig dess namn. Denna förutsatts glömde jag sedan bort. Men i natt när jag hade en period av sömnlöshet, så dök plötsligt blomman upp i mitt minne. Jag steg upp och letade upp den i floran och fortsatte sedan in på Google. Det visade sig att den heter Lundkovall eller också Natt och dag och växer speciellt i Sörmland och Uppland. Den har också ett originellt system för fröspridning. Fröna ser precis ut som myrägg, vilket får myrorna att bära iväg med fröna till nya växtplatser. Tänk vad mycket man lär sig.

DEN FÄRGRIKA MEDELTIDEN

Här om dagen besökte jag Härkeberga kyrka utanför Enköping och gick in i en fantastisk bildvärld, som helt fyller väggar och valvkappor. Där fan jag också bilden av den medeltida gycklare, som jag använder som symbol för mitt medeltidsprogram på min hemsida (se under knappen skolprogram).
På Albertus Pictors tid var dräkten vackert röd och grön och gycklaren hade röda rosor på kinderna. Tidens tand har gjort det röda svart och gubben lite mindre färgrik, med bilden förmedlar ännu liv och fantasikraft. Det gör också de historier jag berättar i programmet "Med rötter i medeltiden". Medeltiden var en färgrik period som orättvist fåt epitetet "den mörka medeltiden". Besök Härkeberga kyrka så förstår ni vad jag menar,