HJÄLPT AV BERÄTTANDE

Här om natten när jag låg opererad på sjukhuset, hade jag ont och kunde inte sova. Jag hörde nattpersonalens röster i livligt samspråk utanför min dörr, men trotts att jag ringde kom ingen till min undsättning. Jag trodde jag skulle bli tokig men kom på att jag kunde skingra tankar och distrahera min smärta genom att tänka på berättandet. I mitt huvud skissade jag snabbt upp ett program med historier från de sju haven. Det ville jag göra tillsammans med Lasse. Jag kom på historier både sådana vi hade och historier som vi kan göra. Få se om det blir av någon gång. Berättandet hjälpte mig genom en svår natt.

TRÖSTERIKA ORD

Just som jag sitter och har det som jobbigast med min sjukdom får jag ett meddelande via facebook från en gammal elev. Hon skriver bl.a.: -Sven Du har och kommer alltid att vara en förebild för mig. Tack vare Dig har jag lyckats ta mig långt i mitt skivande och det har gjort att jag kunnat lätta på hjärtat. Du har även hjälpt mig och lärt mig hur jag ska uttrycka mig - både i tal och skrift... Fortsätt med Dina berättelser för du berättar med enorm passion för både språk och handling. Det är beundransvärt.
Tack Ayaah det värmde!

UNDERVISNINGENS BETYDELE

I går fick jag Erik Anderssons omtalade översättning av Joyces Ulysses i present av min kära hustru.
På Bok och biblioteksmässan för ett par år sedan var Erik och hans översättning en av de stora attraktionerna och då passade jag på att söka upp honom. Erik är nämligen en av mina gamla svenskelever. Det var trevligt att träffa honom och prata en liten stund med honom och jag passade på att gratulera honom till framgången. - Du har del i det hela, sa han. För det var du gav som gav mig lust att skriva. Det stämmer nog, för som svensklärare tyckte jag att det var viktigt att utveckla elevernas kreativa skrivande. Erik är ett bra exempel på att undervisning i kreativitet har betydelse.

ATT DOKUMENTERA ETT BERÄTTANDE

Jag blir ofta tillfrågad om mina berättelser inte finns att läsa, och jag svarar då att det liksom inte är idén. De är tänkta att berättas muntligt och ingenting annat. Jag får då kommentaren att de inte kommer att finnas kvar, att de försvinner med mig och att de borde dokumenteras på något vis. Jag finner att man kanske har rätt, och jag blev därför mycket glad, när sonen, ljudteknikern, meddelade att han tänkte ge mig en inspelning av några av mina historier i julklapp. Vi spelade in i förra veckan - 40 minuters fiske i minnets vatten. Resultatet blev överraskande bra och jag ser fram mot den färdiga produkten. Känns bra att veta att fem av mina historier kommer att leva kvar i inspelad form.

UTTRYCK FÖR SORG

Google är en fantastisk sökmotor, där man kan hitta mycket spännande. Numera söker jag mest på bilder. Det ger många nya och oväntade sökvägar. Genom att bildgoogla på Gilgamesh har jag bl.a. funnit vägen till Ludmilla Zeman, som är en fantastisk illustratör. Hennes illustrerade utgåva av Gilgameshsagan i tre böcker ger många fantastiska bildupplevelser. Vad sägs t.ex. om bifogade illustration? Man ser Gilgamesh begråta sin döde vän Enkidu. Kan sorg skildras vackrare och mer innerligt? Man blir djupt gripen av att titta på bilden.

HEDER ÅT GEORGE SMITH

All heder åt den unge engelske assyriologen Georg Smith, som 1872 upptäckte en av världens äldsta litterära berättelser nämligen Gilgamesheposet. Han satt i British museums källare och katalogiserade kilskriftstavlor från kung Assurbanipals bibliotek i Ninive, då han plötsligt fick syn på kilskrifts-tecknet för duva. Det visade sig att det var en del av berättelsen om Utanapishtim, som byggde sig en väldig båt för att rädda sig undan en översvämningskatastrof. Det var historien om gubben Noah fast nästan 2000 år äldre än bibeln. Hans upptäckt väckte sensation och han fick pengar att resa ner till Mesopotamien för att hitta resten av historien. Det gjorde han, men dog 1876 i tyfus i Aleppo. Andra fick sammanställa hans fynd och i dag har vi tack vare honom en fantastisk historia, som det har roat mig att berätta hel eller i delar. Spännande att kunna återberätta ett så gammalt verk. Det visar dessutom att vi människor är oss lika i alla tider.

MARDRÖM

I natt drömde jag en riktig mardröm. Jag brukar annars inte drömma, i alla fall inte vad jag kommer ihåg. Men nu var det annorlunda, och jag vaknade alldeles kallsvettig. Jag hade drömt att jag var präst och stod i en predikstol. Nedanför mig var kyrkan full av folk och jag skulle berätta en historia för dem. Jag kände att det jag hade att säga var mycket viktigt och jag måste framföra det till dem, men det var bara det att ingen lyssnade, hur mycket jag än försökte nå fram till dem. Man skrek och man tjoade och sprang om kring. Oväsendet och ointresset bara ökade medan jag greps av allt större panik.
Jag är glad att jag i vaket tillstånd får berätta för en publik som frivilligt lyssnar på mig. Som i drömmen vill jag inte ha det.