PÅ VÄG TILL GOTLAND

Nu bär det strax iväg till Gotland och till det Nordiska berättarseminariet, som jag lagt ner en hel del jobb på. Inte undra på att förväntningarna är stora. Det ska bli roligt att träffa alla gamla nordiska berättarvänner igen. Det ska ockå bli roligt att för första gången i mitt liv få se det gotländska landskapet. Ja, första gången är kanske en liten överdrift. Jag besökte Gotland en gång för nästa 50 år sedan, när jag jobbade till sjöss och tillbringade en kväll i Slite. Fast jag tror inte att det gälls. Gotland är fantastiskt säger man ju och en smula exotiskt. Gotländskan är t.ex. ett alldeles eget språk. Jag får väl se om det uppstår språkförbistring.

KLOCKGJUTNING OCH VIKINGASKRÖNOR

I södra delen av Löddeköpinge nära kyrkan ligger Vikingatider, där ett gäng entusiastiska arkeologer försöker göra verklighet av sina drömmar. De vill där skapa en miljö där man kan få uppleva hur människor levde i dessa trakter för 1000 år sedan. Dit var jag bjuden för att berätta en samling skrönor från vikingatiden, och jag ramlade rakt in i något så fantastiskt som gjutningen av en kyrkklocka, med gamla metoder. Bronset var nästan färdigsmält och på en kulle satt två personer och pustade in luft i smältan med varsin dubbel blåsbälg. Det var som att få en vision av dvärgen Brok vid tillkomsten av Tors hammare, eller Sigurd i Regins smedja när svärdet Gram sammanfogades. Plötsligt blev bilderna i de historier jag skulle berätta så levande.

Så blev det också en fantastiskt fin berättarstund, när smälta bronset äntligen runnit ner i gjutformen. Jag önskar dessa entusiastiska människor lycka till och ser fram mot kommande samarbete.

Festivalfeber

Just nu går berättarsverige i festivalfeber. På fredag börjar nämligen den 21 berättarfestivalen i Ljungby. Jag ska dit förstås. Det har blivit en tradition, ja nästan ett beroendeframkallande gift att vara där. Roligt ska det bli att träffa alla berättarkompisar. De börjar ju bli en del eftersom jag varit med i berättarsvängen några år vid det här laget. Spännande ska det bli att se vem som vinner årets svenska mästerskap i Berättarslam. Jag har blivit tillfrågad om jag vill hjälpa till som biträdande MC. Spännande ska det också bli att se om vi lyckas slå svenskt rekord i maratonberättande. Vi skall berätta i 24 timmar i nett sträck och jag har fått äran att vara först ut med att berätta mellan 24.00 och 01.00. Det får bli ett program med sagor, förmodligen det jag brukar köra på mellanstadiet och som jag kallar Sagans underbara värld. Fast jag får nog plussa på med ytterligare ett par sagor om det skall fylla ut tiden. Och så ska jag naturligtvis lyssna på en massa fantastiskt berättande.

BERÄTTARUPPDRAG

Som berättare får man i bland lite underliga uppdrag. Här om dagen dök det upp en förfrågan om att berätta på en vikingamarknad i Höj. Eftersom vikingahistorier inte vanligen hör till min repertoir, så var jag väldigt tveksam. Den sortens historier berättar man mest i Norge. Men så började jag leta i minnet och i olika gömmor och hittade de mest fantastiska historier, bl.a. om hur Kvasers blod förvandlades till skaldemjöd, om hur Tors hammare tillverkades och stals och om hur det kom sig att Loke födde ett åttafotat föl. Jag tar nog uppdraget i alla fall.

Det skånska berättandet växer till sig

För ett par veckor sen var Lasse och jag på besök hos Ordklubben HESA i Hässleholm. Den drivs av Sara Arambula och Henrik Bergkvist. Henrik sysslar egentligen med estradpoesi men har i samarbetet med Sara börjat berätta. Det gjorde han så bra när vi var på besök, att vi försökte övertala honom att komma till oss i Landskrona och deltaga i Skånska Mästerskapet i Berättarslam. Det lyckades vi med och i går kom han och var med i tävlingen. Det var en ovanligt bra tävling med goda berättare, men det tycktes inte bekymra Henrik. Liksom Cesar så kom, såg och segrade han. Skåne har fått ytterligare en god berättare, och mitt tips är att han blir svårslagen vid SM i Ljungby.

När jag åkte hem i går kväll var jag mycket nöjd och glad. Det har hänt mycket på berättarfronten i Skåne sedan vi började för drygt 10 år sen. Det skånska berättandet växer verkligen till sig.

Berättarstafetten överlämnad

Resan upp till Skellefteå blev inte den enkla match som jag tänkt mig. Askmolnet gjorde att flygplatsen i Ängelholm var stängd 20 april. Men SAS svarade att kunde jag bara ta mig till Arlanda så skulle resten lösa sig. Det enda resealternativet visade sig vara expressbuss till Stockholm, en buss som var full av människor som var fulla av historier om hur askmolnet drabbat dem. Det visade sig desutom att Arlanda stängdes en timme före skellefteåplanets avgång. Det fick bli tåg och buss för att komma vidare. När jag äntligen anlände till Skellefteå vid middagstid den 21 april hade jag befunnit mig på resandefot 27 timmar. Dagen efter kunde emellertid stafettväskan planenligt överlämas vid en mottagning på Nordanå kulturcentrum.

En delegation bestående av representanter från Skellefteå berättarfestival, Västerbottens-teatern, Your culture shows och Berättarnät Norr tog emot väskan vid en liten ceremoni.

Sven

Ibland är det härligt att vara berättare

Den 16 april satte jag mig i min bil och for till Båstad. Målet var Båstad gymnasieskola, där jag skulle berätta för en aula full med elever. Min uppgift var att ta dem med på en 5000-årig resa i den litterära sagans värld. Från Gilgamesh till Blixen kallar jag mitt program. Publiken accepterade mig villigt som ciceron och följde snält med till källaren på British Museum 1872, där resan börjar, och for sedan via Mesopotamien, Kreta, Egypten, Skåne för att till sist hamna i Bodö i Nordnorge där Karen Blixens fantastiska saga om skeppsgossen Simon utspelar sig. Den fantastiska publiken tackade med rikliga applåder efteråt, och jag njöt i fulla drag av att berätta för dem. Och så fick jag dessutom betalt. I bland är det härligt att vara berättare.