EN GAMMAL BEKANT

När jag här om dagen satt och bläddrade i mina berättarpärmar hittade jag manus till min allra första berättarföreställning. Det gjordes på sommaren 1999 och hade sin utgångspunkt i världens äldsta bevarade versberättelse, Sagan om kung Gilgamesh. Det är en historia som fascinerade mig mycket , men den var en alldeles för ambitiös uppgift åt en oerfaren berättare, så mer än en föreställning blev det inte den gången. Jag har emellertid senare tagit upp bitar ur sagan, t.ex. den som handlar om himmelstjuren, som ingår i föreställningen Från Gilgamesh till Blixen. Nu läser jag om mitt manus och finner att berättelsen har potential. Helt klart ska den tas upp på repertoaren igen. Vi får väl se när det kan bli.

VÄRLDSBERÄTTARDAGEN

Världsberättardagen den 20 mars firade jag på Landskrona teater. Jag var den enda muntlige berättaren i ett två och en halv timme långt showprogram med mycket musik och dans. Jag var också den klart äldsta på scenen liksom berättarkonsten. Inför nästan 200 i publik, mest unga, framförde jag en saga insamlad av Eva Wikström. Jag försöker göra reklam för henne så ofta det går, för trots att hon är född i Landskrona kommun så har man inte visat henne den uppmärksamhet hon är värd. "Den rödhårige fästmannen" gick verkligen hem hos publiken, och det blev bra reklam både för henne och berättarkonsten.

AVLATSFÖRSÄLJARENS BERÄTTELSE

För rätt så många år sedan gjorde jag till en kulturnatt på Landskrona muséum ett program som jag kallade Skrönor från det medeltida Landskrona. Då använde jag bland annat mig av en historia från Canterbury tales, som handlar om tre rucklare som söker upp Döden för att prata förstånd med honom, men de träffar honom på ett helt annat sätt än de tänkt sig. Föga anade jag då att denna historia skulle följa med mig och ge berättaruppdrag i många år. Just nu berättar jag den åter på Landskrona muséum både i form av ett skapande skola projekt och på muséets påskdag den 13 april. 

MITT BLOGGER KRÅNGLAR

Tyvärr så fungerar just nu inte blogger som det ska på min dator. Det vägrar lägga till bilder. Det tycker jag är trist, för halva nöjet med att ha en blogg är att kunna lägga in intressanta bilder på inläggen.

PREMIÄR FÖR CANTERBURY TALES

I dag har Birgitta Liljeqvist och jag haft den första föreställningen på tema Canterbury tales på Landskrona muséum. D.v.s. Birgitta har visat utställningen om det medeltida Landskrona och jag har fyllt ut med historier ur Canterbury tales. Premiärpubliken var en årskurs tre från Västervångskolan.
Jättehärliga och aktiva ungar som verkligen tycktes gilla de historier jag berättade. Innehållet är både våldsamt och erotiskt. De är absolut inte ämnade för barn, men vilka historier är det . Med tanke på alla de rysligheter som ungar ser i dag på TV, så är de dock en mild fläkt. Det gör att jag verkligen ser fram emot fler berättartillfällen på muséet, och det är härligt att berätta för barn igen.

DAGS FÖR MEDELTIDSKOSTYMEN

Nu tycks det äntligen rulla i gång, skapande skola-projektet med Canterbury tales, som tema. Den 10 mars berättar jag tillsammans med Birgitta Liljeqvist på medeltidsavdelningen på Landskrona muséum. Jag har därför i dag letat fram alla de attiraljer, som förvandlar mig till medeltidsmänniska. Nu är det bara historierna som måste sitta som en smäck, och så måste jag åka ner en gång till muséet och känna in miljön. Det ligger som ni förstår en hel del jobb framöver innan det kan bli något berättande.

PÅ JAKT EFTER EN REPETOAR

När jag började berätta mera regelbundet ökade behovet av en repertoar. Jag sökte mig då bland annat till den antika grekiska sagovärlden. Jag har alltid letat efter det lite mera ovanliga och fann då den vackra och tragiska historien om den lille satyren Marsyas, som hittade gudinnan Atenas bortkastade flöjt och började spela. Han sa sig vara en bättre spelman än självaste Apollon och blev för sitt övermod utmanad i en spelmanstävling och förlorade. Som straff blev han levande flådd och guden hängde upp hans hud i ett träd, som varning för alla dem som ansåg sig bättre än gudarna. Jantelagen gällde tydligen redan under antiken.