TÄNK VAD TIDEN GÅR

I dag startar vi det 17:e året i Berättarklubbens historia med ett berättarkafé på Teaterrestaurangen i Landskrona. Tänk vad tiden går! Tyvärr blir det utan både Lasse och Åsi, men med Johannas hjälp håller jag fanan högt.
Tänk vilka fantastiska och roliga år det varit, så mycket berättelser jag upplevt! Så många roliga människor jag träffat. Vad många spännande platser jag fått berätta på! Dessutom har jag genom mitt engagemang i Berättarnätet Sveriges styrelse fått vara med att utveckla berättandet i hela vårt avlånga land.

BERÄTTARRESA TILL SMÅLAND

Precis som på Fjaestadmålningen här såg det ut, när jag i går morse åkte buss från Klavreström till Växjö. Fantastiskt vackert med snötyngda granar i morgonsolen. Jag hade då övernattat hos berättarkollegan Pelle Olsson efter att kvällen innan varit inbjuden som gästberättare på Café Fontaine i Växjö. Mycket trevligt berättarkafé med många goda historier. Upptäckte till min stora glädje att man tagit efter vår modell för berättarkafé, som vi med framgång kört 16 år i Landskrona

PÅ BANAN IGEN

Efter att sedan mitten av våren varit mer eller mindre utslagen av min sjukdom och tvingats avstå från och tacka nej till olika berättaruppdrag, har det nu vänt. Den senaste månaden har jag varit MC på tre berättarslam, varit ordfördelare på ett berättarkafé, berättat på en festival och haft en berättar-föreställning på en dryg timme. Och inte nog med det. Det har dessutom fungerat alldeles utmärkt. Uppenbarligen är jag på banan igen.

ÅTER TILL BERÄTTANDET

När jag nu börjar hämta mig efter min jobbiga operation och börjar komma igång med berättandet igen, tycks min huvudsakliga uppgift vara att leda Berättarslam (Storyslam). Efter lyckade utflykter till Kävlinge och Göteborg åker jag i morgon till Mannaminne i Kramfors kommun för att därstädes vara MC på SM i Berättarslam 2015. Det kommer att bli en spännande tävling som innehåller både gamla rävar och nya uppstickare bland de tävlande. Återstår att se om gammal är äldst eller om det liksom i Alingsås i fjol blir en ny stjärna, som vinner. Vi har också kommit igång med våra berättarkaféer i Landskrona. Det första hade vi förra tisdagen med mycket bra berättande.

YTTERLIGARE EN SJÖMANSHISTORIA

En annan sjömanshistoria som varit med ett tag är den medeltida balladen Herr Peders sjöresa. Den lärde jag mig redan 1980 av gruppen Folk och rackare i samband med att jag arbetade för nej-kampanjen i kärnkraftsomröstningen. Någon större sångare har jag aldrig varit, men när jag gjorde mitt berättarprogram "Med rötter i medeltiden" så tog jag med den. Då blev sjunga ett måste, och det blev faktiskt inte så tokigt. Tur att melodin är lätt.
Ej skall du ligga i sotesängen död,
Ej heller ska du falla i krig,
men akta dig Peder för böljorna de blå,
att de ej må förkorta ditt liv
Att färdas på havet kan vara farligt. Det har många av dagens flyktingar på Medelhavet fått erfara.

MIN FÖRSTA SJÖMANSBERÄTTELSE

På ett skolteateruppspel för nästan 20 år sedan hörde jag Anders Granström återberätta Skeppsgossens historia av Karen Blixen. Jag blev enormt fascinerad av historien och redan samma eftermiddag återberättade jag för en klass vad jag hört. Jag märkte direkt att också eleverna blev gripna av historien om Simon. Karen Blixen är en av världens skickligaste sagoberättare och jag har sedan dess berättat hennes historia många gånger alltid med fantastisk publikkontakt. Det har hänt att mina åhörare tappat hakan, när historiens överraskningseffekt kommer. Då känner man sig lyckad som berättare.

HISTORIER FRÅN DE SJU HAVEN

På den här vackra båten - Stella Polaris - jobbade jag en sommar i mitten av 1960-talet. Min dröm om att komma ut och se världen gick väl inte riktigt i uppfyllelse men den norska kusten har jag upplevt ordentligt. Sjömansjobbet gav också många andra erfarenheter, t.ex. de kackerlackor som jag gjort en historia om. Den historien kan upplevas som en skröna, men det är den inte, och den kan nog passa bra i ett berättarprogram från de sju haven.