När man läser handböcker i berättarkonst, trycks det ofta på berättarmiljöns betydelse. Det är viktigt sägs det att man skapar de rätta förutsättningarna. Mysigt, ombonat gärna gärna tända ljus eller en öppen eld ska det vara för att skapa förutsättningar för berättandets magi. Jag har emellertid många gånger upplevt att magin kan uppstå på helt berättarfientliga ställen, t.ex. i ett sunket, övermöblerat klassrum på en invandrar skola i Malmö, eller som här på bilden i under en trappa i en galleria i Lund.
Det är inte lokalen som gör att berättandet blir magiskt. Det är skapandet av berättelsen i samspel med publiken.
