BERÄTTARKONSTENS MÅNGFALD

Efter tre dagar på Fabula storytelling festival i Stockholm slås jag av hur mångskiftande berättande kan vara. Ritu Vermas traditionella pandwaniberättande från Mahabbaharata, Ben Haggartys kraftfulla sagoberättande, Gcina Mhlophe varma och engagerande historier från Sydafrika. Ragnhild Mörchs funderingar kring sina identiteter och Göran Hembergs filosofiska utläggningar. Alla är de skickliga berättare, som man kan lära sig något av. De flesta lärdomarna får ligga och smälta, men Ben Haggartys kraft tänker jag ta till mig direkt.

Berättarmiljöer

 

Den senast veckan har jag berättat på tre olika ställen och i tre fantastiska miljöer. I onsdags var det på Johans trädgård i Eslöv - ett fantastiskt växthus fyllt med apelsin- och olivträd och blommor som prunkade i alla färger. I torsdags var jag påTisvilde Bio där jag berättade i foajén, där det fanns gamla härliga skinnsoffor, en stor bioprojektor och en toalett tapetserad med filmstjärnor, t.o.m. med på toalettsitsen. Och så i lördags då jag på Tyko Brahemuséet på Ven tillsammans med min publik kurade i hop i en gammal källarhåla upplyst av stearinljusens fladdrande lågor. Det är inte utan att mitt berättande för mig till de met olika och spännande ställen.