När jag fiskar i minnets vatten kommer jag ofta att tänka på min vän Åke. Han som förgyllde min barndom med sina fantasier och kunskaper om de mest skilda ting. När Åke började i läroverket i stan tog han med sig Fänrik Ståls sägner till oss. Han var helt fascinerad av den boken och lärde sig flera av dikterna utantill. Hans favoritdikt var Döbeln vid Jutas och han beundrade Döbeln så till den milda grad att han liksom idolen började gå med ett sammetsband kring pannan. Hur det gick när Åker försökte rekonstruera der finska kriget har jag en historia om. Den ska jag berätta på Landskrona bibliotek den 14 maj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar