Vår mjölnare var storväxt och bastant...
Hans skägg var rött som rävskinnet i hallen
och därtill brett som bladet på en spade.
Mitt på sin näsas tjocka spets han hade
en vårta och på den en tofs av hår
lik den, som på ett vildsvins öron står...
Säckpipa blåste han som få personer;
ur staden redo vi till pipans toner.
Ett litet smakprov på prologen i Canterbury tales. Det var inte lätt att komma över boken, men med hjälp av vårt utmärkta filialbibliotek här i Rydebäck hittades den så småningom i tvenne band i en översättning från 1956 i magsinet på Åstorps bibliotek. Jag har nu fått boken i min hand och glädjer mig åt många timmars spännande läsning i sällskap med Chaucer och den skara pilgrimmer han skildrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar