Jag får ofta frågan varför jag berättar. Det är en fråga som knappast har ett entydigt svar. Det är väl ett uttryck för min skaparlust. Jag har alltid varit en skapande människa. Att berätta är att skapa med enkla medel. Det behövs inga komplicerade hjälpmedel, och det är något som jag kan göra själv. Att säga att jag inte är beroende av andra är emellertid en kraftig underdrift. En berättare är i högsta grad beroende av samspelet med sin publik. Detta samspel fascinerar mig mycket. Det är det som gör berättandet till en levande konstart. Mitt berättande är också ett uttryck för viljan att underhålla andra. Jag tror emellertid inte att jag berättar för att visa upp mig själv. Exhibitionist är jag långt ifrån. Men det främsta skälet till att jag berättar, tror jag är att jag har så förbaskat roligt när jag gör det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar