DAGS FÖR MEDELTIDSKOSTYMEN

Nu tycks det äntligen rulla i gång, skapande skola-projektet med Canterbury tales, som tema. Den 10 mars berättar jag tillsammans med Birgitta Liljeqvist på medeltidsavdelningen på Landskrona muséum. Jag har därför i dag letat fram alla de attiraljer, som förvandlar mig till medeltidsmänniska. Nu är det bara historierna som måste sitta som en smäck, och så måste jag åka ner en gång till muséet och känna in miljön. Det ligger som ni förstår en hel del jobb framöver innan det kan bli något berättande.

PÅ JAKT EFTER EN REPETOAR

När jag började berätta mera regelbundet ökade behovet av en repertoar. Jag sökte mig då bland annat till den antika grekiska sagovärlden. Jag har alltid letat efter det lite mera ovanliga och fann då den vackra och tragiska historien om den lille satyren Marsyas, som hittade gudinnan Atenas bortkastade flöjt och började spela. Han sa sig vara en bättre spelman än självaste Apollon och blev för sitt övermod utmanad i en spelmanstävling och förlorade. Som straff blev han levande flådd och guden hängde upp hans hud i ett träd, som varning för alla dem som ansåg sig bättre än gudarna. Jantelagen gällde tydligen redan under antiken.

DET FÖRLORADE PARADISET

Det är nu två år sedan min mor dog. På berättarkaféet på tisdag tänker jag berätta de del av hennes historia. Den bygger på de berättelser om hennes barndom, som hon själv berättade för mig när jag var liten. Hon växte upp på en gård på Söderslätt, som min morfar och mormor tvingades lämna under depressionen i början på 1930-talet. Min mor var 10 år när det hände och hon upplevde det som att köras ut ur paradiset. På bilden ser man min mor (flickan med dockan) och hennes syskon. Att berätta historien är att förmedla ett stycke svensk historia och leder till tankar att det absolut inte var bättre förr i tiden.

FLAGGAN I TOPP

På tisdag 11/2 börjar vi i Berättarklubben vårt femtonde år. När berättarverksamheten startade i Landskrona 1999 anade vi som var inblandade i den inte att vi fortfarande efter 15 år skulle hålla på med att berätta historier. Det som vi trodde var en tillfällig fluga visade sig vara en seglivad företeelse, populär både hos publik och berättande gäster. Det är med glädje som Berättarklubben bjuder in till en ny säsong. Flaggan i topp för 15-årsjubilaren.