EN KRAM GÖR GOTT I BLAND

Samtidigt med årets Ljungbyfestival pågick ett nordiskt berättarläger för ungdomar. Det var trevliga och intresserade unga människor och det var roligt att berätta tillsammans med dem och prata med dem. De gav onekligen gott hopp om berättandets framtid. Två av flickorna kom fram till mig och frågade om de fick krama mig. Varför det? undrade jag. För att du berättar så bra blev svaret. Det värmde ett gammalt berättarhjärta.

AFRIKANSKA SAGOR

Jag har länge tyckt att afrikanska djursagor inte är något för mig, men när jag här om veckan berättade sagor för förskolebarn nere i Lund, tog jag med ett par stycken. När jag såg barnens förtjusning, kom jag på att de inte är så dumma att berätta trots allt. Jag har därför börjat sammanställa ett program med just afrikanska djursagor och lyckats hitta en hand full riktigt vassa sådana. Historien om apans hjärta, som ses illustrerad ovan hör klart dit. Dessa sagor har en bra moral och är dessutom riktigt roliga att berätta. De kommer dessutom att utöka min repertoar med historier för yngre barn, något som jag behöver.