Samtidigt med årets Ljungbyfestival pågick ett nordiskt berättarläger för ungdomar. Det var trevliga och intresserade unga människor och det var roligt att berätta tillsammans med dem och prata med dem. De gav onekligen gott hopp om berättandets framtid. Två av flickorna kom fram till mig och frågade om de fick krama mig. Varför det? undrade jag. För att du berättar så bra blev svaret. Det värmde ett gammalt berättarhjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar