Jag körde förbi en betupptagare här om dagen - en väldig maskin som tog upp sockerbetor på löpande band. Då började jag plötsligt minnas hur det gick till i betfältet när jag var liten. Då togs betorna upp manuellt och det var ett tungt och slitsamt jobb - både att gräva upp betorna för hand och att hugga av blasten. Det var det min mor gjorde, när en fotograf från Sydsvenskan passerade förbi. Bilden blev en succé och publicerades i ett flertal tidningar och i bildtidningen Se blev hon t. o. m. utnämnd till Miss Beta. Vilken okunnighet! den som låg och slet i betorna kände sig verkligen inte som en skönhetdrottning. På tisdag när det är berättarkafé i Landskrona tänker jag berätta om mina minnen från betfältet. Det är viktigt att komma ihåg hur det var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar