I går när jag åkte hem från höstens sista berättarkafé i Landskrona hade jag två portföljer med mig, en i varje hand. Den svarta var BNS berättarstafett, som nu gjort sin långa resa genom vårt avlånga land med en liten avstickare till FEST-konferensen i Reading i England. Nu gjorde den ett lyckat stopp på vårt Berättarkafé. Det den fick uppleva var publikrekord. Stolarna tog slut. Mackor och lussekattor tog slut, och inte mindre än nio fantastiska berättare avlöste varandra med minnen, sagor och skrönor.
Den gula portföljen innehöll bokföringen till det nordiska berättarseminarium, som i somras hölls på Gotland. Den hade nu varit hos revisor i Eslöv och fått godkänt. Bidragsgivande Nordisk kulturfond krävde detta.
När jag gick där med en portfölj i varje hand slog det mig att jag blivit något av berättarkonstens porföljbärare. Hur tusan blev jag det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar