När jag är ute i skolorna och berättar folksagor för mellanstadieelever brukar jag hävda att denna form av litteratur egentligen inte är till för dem utan för vuxna. Förr i tiden berättades nämligen sagorna just för vuxna. Barn fick höra på om de satt tysta och snälla i ett hörn och inte gjorde så mycket väsen av sig. I gårkväll fick jag bekräftat att det är så. Då berättade jag nämligen nordiska sagor och myter för en grupp 60+are, och fann att de historier jag valt ut verkligen var litteratur för dem. Det var härligt att känna sig så uppskattad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar