I fem år har jag suttit i Berättarnätet Sveriges styrelse och jobbat för att muntligt berättande ska bli erkänt som en egen konstart. Det är det nämligen och dessutom en av de äldsta konstarterna av alla.
Det är varken litteratur eller teater utan en konst med sin egen särart. Som berättare förmedlar du nämligen din berättelse på ett alldeles eget sätt. Du är länken mellan berättelsen och lyssnaren och spelar på lyssnarens fantasi och inlevelseförmåga så att magi uppstår. Den som någon gång upplevt magin förstår vad jag menar. Det gör emellertid inte Kulturrådet, som definitivt inte tycks förstå det muntliga berättandets egenart. När kommer de att förstå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar