REGNDANS

Det börjar bli fruktansvärt torrt. Vi bär dagligen ut kannvis med vatten för att hålla våra blommor i trädgården vid liv, men våra ansträngningar tycks förgäves. Blommorna torkar och vissnar ändå. Det skulle behövas bättre åtgärder. Regn till exempel. Kanske vi borde göra som hopiindianerna på bilden - dansa regndans. Vid ceremonin spelar hanteringen av ormar en viktig roll. Höjdpunkten är när de dansar fyra varv i en cirkel med en giftorm i munnen. Fast det blir nog bäst att vi avstår och bär ut vatten som förut. Känner nog ingen större lust att stoppa en giftorm i munnen och vet dessutom inte var man skaffar lämpliga ormar.

LUNDKOVALL

När jag för några veckor sedan gick på promenad med Wilhelm, mitt lilla barnbarn i närheten av Järvafältet, fick jag syn på en blomma som jag aldrig lagt märke till förut. Den växte i täta små klungor och var vackert gul och blå, liksom vår svenska flagga. Jag bestämde mig då för att när tillfälle gavs ta och slå upp den i en flora, för att lära mig dess namn. Denna förutsatts glömde jag sedan bort. Men i natt när jag hade en period av sömnlöshet, så dök plötsligt blomman upp i mitt minne. Jag steg upp och letade upp den i floran och fortsatte sedan in på Google. Det visade sig att den heter Lundkovall eller också Natt och dag och växer speciellt i Sörmland och Uppland. Den har också ett originellt system för fröspridning. Fröna ser precis ut som myrägg, vilket får myrorna att bära iväg med fröna till nya växtplatser. Tänk vad mycket man lär sig.

DEN FÄRGRIKA MEDELTIDEN

Här om dagen besökte jag Härkeberga kyrka utanför Enköping och gick in i en fantastisk bildvärld, som helt fyller väggar och valvkappor. Där fan jag också bilden av den medeltida gycklare, som jag använder som symbol för mitt medeltidsprogram på min hemsida (se under knappen skolprogram).
På Albertus Pictors tid var dräkten vackert röd och grön och gycklaren hade röda rosor på kinderna. Tidens tand har gjort det röda svart och gubben lite mindre färgrik, med bilden förmedlar ännu liv och fantasikraft. Det gör också de historier jag berättar i programmet "Med rötter i medeltiden". Medeltiden var en färgrik period som orättvist fåt epitetet "den mörka medeltiden". Besök Härkeberga kyrka så förstår ni vad jag menar,

KOPPARSTÖLD

En gammal dröm - den att besöka Tidö slott utanför Västerås - gick i uppfyllelse här om dagen. Detta pampiga slott uppfördes på 1600-talet av Axel Oxenstierna. Slottet har i dag ett tak av svart plåt, men på den gamle rikskanslerns tid var taket av ren koppar. Koppartaket försvann i slutet av 1700-talet. Den dåvarande slottsfrun, Hedvig Ulrika Dohna, befann sig nämligen i Paris, där hon spelade bort väldiga summor på roulett. För att kunna betala sina spelskulder skickade hon ett brev hem till sin förvaltare med texten:- Sälj koppartaket och skicka pengarna! 2500 kvadratmeter koppartak. Det måste ha blivit en rejäl summa. Nu måste man åter lägga nytt plåttak på slottet. Det hade inte varit nödvändigt om kopparn fått ligga kvar och dessutom hade det varit vackrare med ett tak av ärgad koppar.

LITE TELEFONNOSTALGI

Vid besök i Sigtuna här om dagen såg jag denna gamla telefonkiosk, och genast började minnena strömma till. När jag var barn var det inte många som hade privata telefoner. Vi hade ingen, och av dem vi kände var det bara en av min mors systrar som hade en. När det skulle ringas till henne fick min mor cykla tre km till grannbyn, där det fanns just en sån här telefonkiosk. Jag fick följa med i barnsitsen bak på mors cykel, och sedan stå vid mors ben, när hon ringde. Under tiden som samtalet pågick, studerade jag världen utanför genom telefonkioskens galler. Det var spännande. I dag när var man en mobiltelefon i sin ficka, är det inte längre lika ovanligt och spännande att ringa.

LINNÉS SERVIS

En gång när vi berättade 1700-tals historier på gamla kassan i Landskrona, berättade jag historien om Carl von Linnés servis. Han skickade efter den från Kina genom förmedling av Ostindiska kompaniet i Göteborg. Servisen skulle bli en överraskning åt hans älskade hustru och skulle självklart dekoreras med hans älsklingsblomma, linnean. Förlagor skickades med beställningen till Göteborg och sedan var det bara att vänta. Det tog sex månader att segla till Kanton i Kina och väl framme tog det ytterligare sex månader att få beställningarna utförda och få fartyget lastat. Hem färden tog också sex månader. Därefter packades servisen i stora korgar med halm och lastades på en hästdragen fora med destination Hammarby gård söder om Uppsala. Någonstans utanför Enköping körde foran i diket.
När leverensen nådde sitt mål var stora delar av servisen sönderslagen, men när Linné såg hur porslinsmålarna misshandlat hans älskade linnea, tyckte han att det var bäst som skett.
Här om dagen besökte jag Linnés Hammarby och kunde beskåda rester av den misslyckade servisen.
Det var roligt att få bekräftelse på att min berättelse faktiskt var sann.