FISKE I MINNETS VATTEN

Inför ett besök i Örkelljunga sitter jag och funderar över de av mina historier som kommit till genom s.k. minnesfiske. När man fiskar i minnets vatten vet man inte vad man får på kroken. Det kan vara ett minne som genast duger till att berätta, men för det mesta består fångsten av minnesfragment, en känsla eller ett sinnesintryck, som man egentligen inte kan ha till någon ting. Men de propsar ändå på att tas i bruk, att läggas in i fantasins stora shaker och komma ut i form av nästan sanna historier. För sanna blir de. Nästan sannare än verkligheten. Åtminstone upplever jag dem så.

ATT GÖRA NÅGON GLAD

Eftermiddagen i går tillbringade jag på Landskrona muséum. Närmare bestämt på medeltidsavdelningen. Iförd min medeltidskostym modell 1390 berättade jag Skrönor från det medeltida Landskrona. Två föreställningar blev det inför en liten men intresserad publik. När jag höll på att packa ihop efter andra föreställningen, kom en kvinna fram till mig. Hon beklagade att hon kommit för sent och såg så besviken ut att jag kände behov att gottgöra henne på något vis. Jag fick henne att sätta sig ner på en av åhörarplatserna och så berättade jag avlatskrämarens historia. Fast denna historia är ryslig och handlar om hur tre unga män möter döden, så tycktes hon både glad och tacksam över att jag ville berätta för henne. Hon förklarade att hon skulle leva på berättelsen ett bra tag framöver. Visst är det något visst med att få en historia berättad för sig.

FÖLJETONG

På ett berättarkafé bör man inte berätta allt för länge. Högst 10 minuter är att rekommendera. Vad gör man då om man vill berätta en längre historia? Ja, en lösning är ju att dela upp det hela i mindre bitar.
Att berätta en ny bit varje gång det är berättarkafé. Idén är inte ny. Om den tillämpas i en regelbundet utkommande tidskrift kallas det följetong. Tanken är att läsaren ska lockas att införskaffa även nästa nummer. Om man nu gör på samma sätt med en berättelse. Kommer lyssnarna då att känna att de måste komma nästa gång? Jag hoppas det och har därför beslutat att skapa en berättarföljetong. En berättelse som passar utmärkt i detta syfte är världens äldsta nedskriva berättelse - Gilgamesheposet. I går startade jag följetongen med att berätta de två första tavlorna. Få se hur det går! Fortsättning följer tisdagen den 9 september.