Eftermiddagen i går tillbringade jag på Landskrona muséum. Närmare bestämt på medeltidsavdelningen. Iförd min medeltidskostym modell 1390 berättade jag Skrönor från det medeltida Landskrona. Två föreställningar blev det inför en liten men intresserad publik. När jag höll på att packa ihop efter andra föreställningen, kom en kvinna fram till mig. Hon beklagade att hon kommit för sent och såg så besviken ut att jag kände behov att gottgöra henne på något vis. Jag fick henne att sätta sig ner på en av åhörarplatserna och så berättade jag avlatskrämarens historia. Fast denna historia är ryslig och handlar om hur tre unga män möter döden, så tycktes hon både glad och tacksam över att jag ville berätta för henne. Hon förklarade att hon skulle leva på berättelsen ett bra tag framöver. Visst är det något visst med att få en historia berättad för sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar