Inför ett besök i Örkelljunga sitter jag och funderar över de av mina historier som kommit till genom s.k. minnesfiske. När man fiskar i minnets vatten vet man inte vad man får på kroken. Det kan vara ett minne som genast duger till att berätta, men för det mesta består fångsten av minnesfragment, en känsla eller ett sinnesintryck, som man egentligen inte kan ha till någon ting. Men de propsar ändå på att tas i bruk, att läggas in i fantasins stora shaker och komma ut i form av nästan sanna historier. För sanna blir de. Nästan sannare än verkligheten. Åtminstone upplever jag dem så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar