I år är det 200 år sedan bröderna Grimm gav ut sin första samling av tyska folksagor. I min bokhylla har jag ett väl läst exemplar av bröderna Grimms sagor. I går kväll tog jag fram det och bläddrade lite förstrött. Då stötte jag på sagan om vargen och de sju killingarna, och plötsligt dök ett minne upp från det jag var liten. Det var nämligen den saga som min mor brukade berätta som godnattsaga för mig, och jag mindes ännu rysningarna jag kände, när vargen försökte ta sig in till killingarna, när de var ensamma hemma. Han försökte inbilla dem att han var deras mamma. Till sist lyckades han och han åt upp alla killingarna utom en, som lyckades gömma sig i klockfordralet. Men sagan slutade gud ske lov lyckligt som sagor ska sluta. Killingarna befriades och vargen fick sitt straff. Om bara slutet är lyckligt kan man tydligen berätta vilka hemskheter som helst för barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar