Lägergården vid Snogeholmssjön
Tänker efter när jag kom på att det var roligt att berätta. Jag tror det var sommaren 1955 och jag var 12 år och på läger vid Snogeholmssjön. Vi var väl en så där tio grabbar som sov på loftet i ett av husen. Vi låg där i en rad i våra sovsäckar på halmmadrasser och berättade historier. Barns berättande är alltid mycket modebetonat. Den sommaren var det "tossingahistorier" som var moderna. Det var historier som krävde att berättaren både hade ett bra tempo och förmåga att få till poängen på slutet. Annars blev det inte roligt och då var det ingen som skrattade. Den veckans berättande på sovloftet gav mersmak och var god träning. Kunskaper i berättande som har följt mig genom livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar