TOSSINGAHISTORIER

Min vän och lärare Ulf Palmenfelt har ägnat sig en hel del åt att samla och beskriva barns folklore.
Han har gett ut böcker om barns spökhistorier, Bellmanvitsar, gåtor, rim och ramsor, men jag vet inte om han har ägnat sig åt de tossingahistorier, som vi berättade när jag var barn i början av 1950-talet.
Det var historier som krävde en hel del av berättaren. Det gällde att ha bra tempo och att få till poängen på slutet. Här kommer ett litet exempel:
En journalist var på besök på ett mentalsjukhus, där de fått en ny simbassäng. Tossingarna hade hur roligt som helst. De simmade och hoppade i med huvudet före. Det fanns t.o.m. ett hopptorn, så man kunde hoppa i från hög höjd. Journalisten frågade tossingarna vad de tyckte om sin nya bassäng
- Jo, det är jättekul, löd svaret, och ännu roligare blir det på måndag.
- Varför blir det roligare på måndag, undrade journalisten.
- Jo, svarade de, för då är det vatten i den.